Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu skulle börja blifva rikt och personligt, som han
på våren styrde kosan mot fosterlandet
Han väntades tidigt på f. m. med ångbåt från
Liibeck. Alie hade just fått hem en ny vårklädning
och hade tagit den på, då hon kom in till
frukostbordet. Hon brydde sig i allmänhet icke mycket om
sin klädsel och kunde nyttja samma klädning dag
ut och dag in i åratal. Men när hon gjorde sig något
nytt använde hon alltid mycken möda på att välja
någonting verkligt vackert, utan att bry sig
synnerligen mycket om det herskande modet för dagen.
Det fans ett ord, som för henne betecknade det hon
mest af alt afskydde i verlden: det banala — antingen
det nu gaf sig uttryck i ord, känslor, möbler, kläder
eller prydnader! Hällre ohöflig, än banalt artig —
hällre hård och frånstötande än banalt känslofull,
hällre klädd i afstickande färger och i tyger, som als
icke passade för årstiden, än i en banalt vårdad
modedrägt. Den drägt hon nu valt för att mottaga Rikard
klädde henne så val, att fru Rode, som var mycket
svag för skönhet och aldrig kunnat tåla en ful
människa, blef lifligt betagen, då hon fick se henne, vände
henne rundt flera gånger och beundrade henne.
»Mycket, mycket vackert. En så egendomlig,
sjögrön skiftning på den där atlasen i lifvet! Jo, jag
tackar, jag! Ett så öfverdådigt perlbroderi! Det där
som faller ned kring halsen som ett regn — det ser
mycket pikant ut. Vänd på dig litet — nej, inte så
där, sväng dig om så där hastigt som du brukar. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
