Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då hon inföll: »åh, var inte rädd! Jag skall inte lägga
några krokar för tants gullgosse» — och härmed sprang
hon in i sitt rum, klädde om sig på två minuter och
kom åter ut i sin något illa medfarna, svarta
vinterklädning. Feststämningen var borta både hos henne
och fru Rode, hvilken satt och grämde sig öfver att
hon sårat Alie och funderade på hur hon skulle få
henne glad igen.
Denna lilla misstämning kastade en skugga öfver
hennes glädje, då hon en stund därefter fick omfamna
sin son. Hon såg också att Rikard kände sig
obehagligt berörd af det flyktiga och konstladt likgiltiga
sätt, hvarpå Alie hälsade honom.
»Hvilken otäck, gammal gumma jag är», sade
hon för sig själf. »Jag som just ville att hela hemmet
skulle stråla emot honom, då han kom — och så har
jag själf förstört hela glädjen med mina dumma och
onödiga farhågor.»
»Vänta — nej, du skall inte berätta någonting
förr än Alie kommer in», afbröt hon sonen, då de
suto tillsamman i soffan i hvardagsrummet, sedan
han packat upp och ordnat alla sina saker, hvilket
skedde strax sedan han kommit inom dörrarna. »Låt
mig gå efter Alie först.»
»Men hör nu, mamma, säg mig, hvad går det
egentligen åt Alie?» utbrast den unge officern och
sprang upp. Han satt aldrig många minuter på samma
plats. »Hvarför tog hon så snäft och ovänligt emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
