Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom så fullständigt, som var ett så ypperligt
sällskap för honom och som skulle kunna blifva hans
verkliga maka i en så mycket rikare och fullare
mening än någon annan, han känt. Han började
öfvertyga sig själf om, att han älskade henne. Det var
visserligen ej en sådan kärlek, som han stundom drömt
om — ej denna alt beherrskande lidelse, hvilken
poeterna besjunga. Men han var troligtvis icke mäktig
en sådan kärlek, hans fantasi och tankar voro alt för
starkt tagna i anspråk af hans vetenskapliga intressen
och han sade sig själf, att han i sin hustru snarare
behöfde ett intelligent och angenämt sällskap, en
väninna, med hvilken han kunde utbyta tankar, än en
älskarinna att jollra med. Och en dag, då de voro
ute på en af sina vanliga promenader bad han henne
att blifva hans.
De kommo ej hem tillsammans. Alie kom först
och då modern frågade efter Rikard, mumlade hon
någonting om »ett ärende» och skyndade sig förbi
henne och in i sitt rum med hatten på och floret
neddraget för ansigtet. Fru Rode var van vid Alies
underligt växlande lynne, i synnerhet sedan Rikard
kommit hem, men hon greps dock nu af en
oförklarlig ångest, utan att kunna göra sig reda för, hvad
det var hon fruktade. Hon visste att det var lönlöst
göra Alie några frågor, då hon befann sig i en sådan
sinnesstämning som nu, och väntade därför otåligt på
sonens hemkomst. Han kom också snart, såg nervös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
