Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satsen till Alie — och den tändande gnistan var redo
att falla.
Och hon kom. Och den föll.
Fru Rode fick ett långt, långt bref — ett bref, som
egentligen tycktes vara skrifvet för Alies räkning, och
som hon naturligtvis också fick läsa. Detta innehöll,
utom några få, men varma uttryck om hans kärlek
och hans lycka, hufvudsakligen ett slags filosofiska
betraktelser öfver kärleken, tydligen hopkomna som
själfförsvar.
»Hvarför älskar jag henne — just henne, har jag
frågat mig själf. Ty hos en förnuftig människa bör
det ju alltid vid hvarje handling och till och med vid
hvarje känsla finnas ett därför. Jag har träffat många
mer utvecklade kvinnor, som bättre än hon kunnat
förstå mitt inre själslif — ja, jag har alltid
företrädesvis sökt sådana kvinnors sällskap. Hvarför har jag
då icke älskat en af dem?»
»Hör! hör!» inföll Alie.
»Vänta. Han lägger till något här — det är för
din räkning —: »eller hvarför har, när jag älskade en af
dem, jag ej varit i stånd att väcka hennes genkärlek?»
»Nu vill han stryka öfver med hartassen», afbröt
Alie. »Den där lilla lögnen hade han als inte
behöft besvära sig med att kasta till mig som en
allmosa.»
»Åh, Alie!»
»Nå, fortsätt, lilla barn» — det var Alie som
kallade fru Rode så, aldrig omvändt — »låt oss nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
