Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverstinnan, som var litet ångerfull öfver att ha gjort
henne ledsen.
»Jo, kära du, mamma vill alltid göra allting själf»,
inföll Amalia, som fortfarande var osynlig till större
delen af sin personlighet. »Hon tror aldrig oss om
det minsta.»
»Åh, söta Amalia, så du talar», sade Jetta, som
ej fann sin systers öppenhjertighet riktigt
coinme-il-faut. »Lilla mamma är road af att syssla med
sådant där.»
»Men kommer då aldrig Amalia in?» inföll nu
öfverstinnan. »Och kan inte Jetta vara snäll och sitta
ned ett ögonblick — ni äro så oroliga af er, så att
man kan ju inte få talas vid riktigt.»
Jetta hade nämligen hela tiden gått och sysslat
med de få möblerna, slätat öfverdraget på en stol,
tagit upp en knappnål från golfvet, blåst bort några
damkorn från byrån, rättat på gardinen och haft
allehanda små bestyr — det hade hon alltid, när där
var främmande, liksom Amalia alltid uppehöll sig
bakom skärmen tils den främmande var färdig att
gå, då hon kom ut uppfiffad så godt hon kunde,
men nätt och jämt färdig.
Hon visade sig nu med ett gulnadt och litet
skrynkligt spetskrås kring halsen. I hennes ungdom
gick man alltid med urringad klädning, och hon hade
aldrig riktigt kunnat vänja sig vid de höga
klädnings-lifven, som hon fann missklädande, hvarför hon gärna
vek undan klädningen framtill och lät den långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
