Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torget med bondvagnar och luktande matvaror —
»och så sitta vi ofta i parken med en virkning.»
»I Carolinaparkenf» frågade öfverstinnan.
»Nej, hu, i Carolinaparken är nog vackert, men
där är så ensligt och trist. Vi gå hällre nedåt ån —
där är det så mycket lif och så hör man den vackra
musiken från flustret.»
Öfverstinnan tänkte medlidsamt, att det var en
bra sorglig ersättning för landet, denna lilla dammiga
fläck med sitt oroliga lif.
»Ni fa lof att komma och hälsa på oss en dag
på landet», sade hon. »Skola vi strax sätta ut en
dag? Nästa torsdag t. ex.?»
»Tack, lilla goda Matilda. Du är då alltid så
innerligt rar. Men båda kunna vi inte lemna mamma.
Men om Amalia får komma kanske?»
Om Hilda kunde det aldrig bli tal — hon gick
med så stor svårighet, att hon nästan aldrig lemnade
sitt arbetsbord vid fönstret.
»Hvarför just jag?» inföll Amalia genast. »Jetta kan
väl behöfva komma ut lite. Hon längtar så mycket ut,
stackars unge. Och hon har ofta så svår.hufvudvärk.»
»Ja, men du som hostar så styggt. Sjöluften skulle
bestämdt göra dig god t.»
Det var som om det galt en riktig brunnskur.
En enda dag på landet betydde för dem lika mycket
som för andra en hel sommarvistelse.
»Nå, ni kan ju komma den ena först och den
andra sedan», sade öfverstinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
