Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå utanför och blott se, huru de andra lefde,,
fröjdades och ledo — hon ville själf vara med, taga sin
del af lidandet, ja, men också af lyckan. Ett
gränslöst, outsägligt behof af lycka förtärde henne, hon
hungrade och törstade därefter och hon ville icke,
nej, hon ville icke afstå därifrån.
Hon tyckte sig höra sig själf ropa och skrika
ut sitt förtviflade kraf på ett rikt och njutningsfullt
lif, men på samma gång lade det sig som en tung,
våt, grå dimma omkring henne, som liksom ville
kväfva henne, och en röst sade: det hjälper inte.
Du maste i alla fall.
Måste! Måste! Hvad var det för en röst som
talade till henne. Det var de tjugu årens, tåligt
fördragna här i stugan — det vär hela det långa,
nittioåriga lefnadsloppets, utan en egen historia, utan en
enda tilldragelse, som var värd att minnas, annat än
det som varit andras glädje och andras sorg. Det
var resignationens, den oundvikliga underkastelsens
torra, klanglösa röster, som talade genom den våta,
grå dimman, hvilken lade sig dämpande och
kväf-vande kring hennes brännande inre.
Besöket var slut, nu måste de taga afsked.
Gumman blef mildt upprörd, hon visste ju, att detta var
* den sista glädje, som lifvet kunde beskära henne, att
det var för att få njuta denna stund, som hon fatt
lefva de många, tomma åren, och att nu hade hon
ingenting mer att vänta på annat än befrielsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
