Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtjust öfver denna ljusglimt i den grå halfdager,
hvari dessa människor lefde.
»Åh, för jag tyckte hon var beskedlig mot mig
och så kunde jag hjälpa henne lite med att bära
ved och vatten och sånt där, som en karl kan vara
bra tilU»
»Jaså, det var bara af barmhärtighet mot
hvarandra, som, ni gifte er»? sade fru Holmberg leende. ,
»Men kunde ni inte hjälpa hvarandra och göra
hvarandra tjänster, utan att behöfva vigas för det?»
»Det kunde man väl inte på det sättet.»
»Nej, må tro, det gick inte», inföll en liten
humoristisk gumma, som just kommit in och med
intresse lyssnade till samtalet. »Då hade väl de andra
rifvit ut ögonen på henne, för då hade de förstås
velat haft samma hjälp allihop. Det var nog svårt
förn ändå, säger di, för di ville allesammans gifta
sig med honom.»
»Såå! Var han så intagande?» frågade
prest-frun, mer och mer road.
Gumman skrattade.
»Å, det behöfdes väl inte. Men han var den
enda karlen på fattighuset.»
Lärarinnan, som hittills med en trött, likgiltig
min lyssnat till samtalet, brast härvid ut i ett så
muntert, häjdlöst, ungdomligt skratt, att fru Holmberg
helt förvånad såg på henne. Hon kände icke mer
igen den bleka, lidande flickan med sin starka
ärelystnad och sin djupa, naggande fruktan för att se
Leffler. Ur lifvet. III, 2 JO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
