Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske var något han lemnat efter sig, som någon
annan nu skickade modern. ‘
»Ja, det tar nog Anna reda på, hur det är»,
menade de andra. »Hon är så kunnig i att skrifva och
har själf barn i Amerika, så hon vet ackurat hur det
ska vara både med utanskrift och allt.»
»Ja, men när man inte vet hvem det är ifrån.»
»A, det ska nog gå», menade Anna, hon skulle
nog skrifva till sin son, som just var i Minneapolis.
Hon tycktes för öfrigt vara hela fattighusets
sekreterare, ty hon fick nu åtskilliga förtroenden om
bref, som skulle skrifvas med anledning af denna
julfest. Från somliga skulle hon tacka för hvad de
fått, från andra säga att ingenting kommit, d. v. s.
det skulle inte sägas rent ut, men man skulle bara
‘ tala om denna julfesten och säga, att man hade
helsan och att man hoppades, att »min kära son eller
dotter befunne sig i samma lyckliga förmåner», fast
man nu ej hört af dem alltsedan förra julen.
Den blinda gumman, som fatt hela tjugu
kronor, var utom sig af glädje. Hela hennes ansigte
var ett enda leende och när fru Holmberg skrikit
henne i örat en välvillig fråga om sonen, bröt det
fram en ström af ord, och med döfvas entoniga,
uttryckslösa stämma begynte hon berätta allt om
honom nästan från det han föddes och till nuvarande
stund och hur snäll han alltid varit mot henne. Fru
Holmberg kunde ej höra på hela tiden, ty hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
