Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så där gammal och afsigkommen. Hon hade några
dunkla filosofiska funderingar i hufvudet om huruvida
icke den gemensamma olyckan närmar människor
mera till hvarandra än den gemensamma lyckan -—
hon ville så gärna tro det för att däri se en tröst
och en mening med denna bedröfliga tillvaro här
på det yttersta trappsteget af det mänskliga eländet
— men hon hade ännu icke fatt alla de företeelser
hon iakttagit att gå ihop med denna teori, då hon
knackade på lärarinnans dörr för att ta afsked af
henne. Hon steg in utan någon inbjudan och fann
den unga flickan, som slängt sig ner liksom i
förbigående på en stol, sitta och stirra framför sig med
en så missbelåten och olycklig uppsyn, att det gaf
den välvilliga frun ett styng i hjärtat. Hon förstod
att hon varit grym, när hon blott velat glädja, det
smärtsamma i kollisionen mellan olika plikter pinade
henne. Hade hon följt sitt hjärtas röst skulle hon
tagit den unga flickan med sig till prestgården i
kväll för att dela med till henne allt hvad hon kunde
af sitt eget hems trefnad — men då skulle hon ju i
stället skämma trefnaden för sin man. Ja, om bara
alla människor älskade hvarandra som de borde, sin
nästa som sig själf, så skulle det ju inte bli några
konflikter, tänkte hon; men hur skall man få dem
till det?
Hon var helt beklämd, då hon satte sig upp i
slädan för att leta efter den försvunna gumman.
Det hade blifvit ett tätt snöfall och allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
