Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten af det dagsljus, som höll på att försvinna utan
att egentligen någonsin ha varit framme, skulle falla
därpå, samt begynte läsa.
»Min älskade flicka, nu förstör du ju alldeles
dina ögon», sade moderns klagande stämma.
»Det bryr jag mig inte om — när man ändå
ska lefva i mörker, kan man ju lika gärna vara
blind» — kom det fram genom sväljda tårar.
Modern satte sig ned på en stol och lade
huf-vudet tillbaka mot väggen med en min af trött
hopplöshet.
»Nu är du allt lite hjärtlös mot din stackars
mamma, mitt barn», sade hon svagt.
Lisa såg hastigt upp från boken. Därefter reste
hon sig långsamt, gick några steg halft motvilligt,
framåt rummet, som ville hon närma sig modren,
men blef så stående midt på golfvet. Hennes hjärtas
impuls var att springa och kasta sig i moderns armar
och gråta ut vid hennes bröst, men hon afhölls af
denna blygsel inför småsyskonen, som ofta kommer
den nyss vuxna flickan att göra våld på alla de
ömmare, vekare känslor, som vid den åldern ligga
nyväckta och skälfvande inom henne, af fruktan att vara
»pjunkig» och sentimental. Och ännu en annan känsla
var det, som återhöll henne. Hon kunde ej böja sig
under de försakelser, som oupphörligt ålades henne i
hemmet — hon visste, att det ej var föräldrarnes fel,
hon visste att modern gärna skulle beröfvat sig allt
för att kunna uppfylla hennes önskningar — och ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
