Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händerna och utbrast med en snyftning: »Gud — haf
förbarmande med oss!»
Lisa hade rest sig upp och stod bakom modern,
med handen på hennes stolsrygg, alldeles färglös i
ansigtet och med små ryckningar kring de närsynta,
alltid lite trötta ögonen. De andra barnen stodo
eller sutto tysta i den stumma ångest, som vanligtvis
drifver en familj tillsammans, då ett våldsamt
åskväder rasar öfver hufvudena och hotar det
gemensamma taket och härden med eldsvåda.
Modern, van vid stor själfbeherskning, van att
nästan aldrig fa gifva fritt lopp åt sina känslor, emedan
hon alltid var omgifven af andra, som hon måste taga
hänsyn till, lyfte strax upp hufvudet igen och yttrade
blott halfhögt till tant Marie: »får han inte platsen,
är det slut med oss alla. Han kan inte bära det
längre — han står på randen till–»
Lisa hörde tanten svara: »ja, när det ligger i
familjen så» — och i nästa ögonblick låg hon
snyftande med armarna kring moderns hals: »Mamma,
mamma, Gud ska höra oss. Det kan inte vara
möjligt annat — det kan inte. Jag ska be honom
— inte bara för mig själf, som jag gjort förut, men
för pappas, för din, för allas vår skull — åh jag ska
be så att — så att det inte kan ske annorlunda. Jag
har varit så stygg, så själfvisk, jag har bara tänkt på
mig själf, men nu förstår jag alltsammans, och nu
vet jag, hur jag ska be.»
Hon lindade hårdt sina armar oip moderns hajs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
