Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var hennes fasa detta med Amerika. Ty
dels kunde hon alls ej tänka sig att själf resa så långt
bort från alla de sina, dels hade hon en dunkel känsla
af att detta tal om Amerika var en hotelse mot deras
kärlek — att det icke var för att föra henne med
sig, utan för att lemna henne, som han ville begifva
sig dit. Ty det var bara när han var ond på henne,
som han sade det. Aldrig hade han talat med henne
om en gemensam framtid därborta.
Men om han nu bara finge den lilla
bruksför-valtarplatsen, så skulle allt bli så bra. De små
tvi-stigheter — icke alltid så små tyvärr — som ibland
forekommo mellan dem, berodde bara på det otrefliga
i att gå så länge förlofvade och på hennes familjs
inblandningar i deras förhållande, det var hon
öfver-tygad om — en gång ensamma med hvarandra i sitt
eget hem skulle de aldrig gräla mer. Han skulle
inte mer bli så häftig och retlig som nu, när han i
allting såg en förebråelse eller en pik för att han ej
kunnat skaffa sig en plats — och hon skulle icke
häller bli så där ömtålig och sentimental, som hon
visste med sig att hon så småningom blifvit under
den långa förlofningstiden — så full af inbillningar
att han älskade henne mindre än förr, och att han.
hemligt tänkte på att öfverge henne. Nej, vore hon
bara en gång hans hustru, skulle hon bli så lugn
och förståndig. Och om han nu blefve förvaltare
där på Nyfors, så skulle de ju bli nära grannar till
föräldrarna. Tänk hur roligt att fa komma till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
