Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuslighet — man kunde ej tänka sig en otrefligare
stämning för en öm scen.
Hilma kände sig själf lika grotesk i sin runda
kappa och galoscherna, hvilka det fastnade lera vid
för hvarje steg, som naturen var oskön och
osympatisk i detta ögonblick — och hon hade en beklämd
känsla af att hennes närmande till honom under dessa
förhållanden blott skulle blifva ett nytt misslyckande.
Men hon klef på ändå, tills hon fann honom i allén
på en grusad, relativt torr sidoväg, där han gick
upp och ned.
Den min, hvarmed han mötte henne, var
olycksbådande.
»Är det inte möjligt att fa vara ensam?»
utbrast han.
»Men Fred — är det för mig, du flyr? Jag trodde
bara, att du inte ville vara med de andra — men
med mig, som snart ska bli din lilla hustru och vara
ensam med dig jämt.»
»Förlät mig, min stackars Hilma — jag vet, att
jag plågar dig, men jag kan inte hjälpa det. Jag är
så nervös i dessa dagar — om du bara ville lemna
mig lite lugn — inte oroa och uppröra mig
beständigt»
»Visst vill jag det, älskade Freden. Jag gör ju
allt hvad jag kan för att du ska vara glad. Tror du
det är roligt för mig att se dig så här, jag lider
minsann mer än du kan tro.»
Hon stack sin arm under hans och försökte gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
