Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du älskar mig mindre än förr? Du älskar mig
inte alls? Åh, Gud!»
Hon slog händerna för ansigtet med ett skrik
och sprang allén uppåt mot byggnaden.
Han stod och såg efter henne, hur den stora
kappan flaxade klumpigt och oskönt om henne och
hur det plafsade och stänkte om galoscherna. Och
han tänkte med bitterhet, att detta var den hamn,
som hans ungdoms svärmiska kärleksdrömmar
antagit — efter fyra års förlofning, och då han kanske
stod vid det egna hemmets port med henne, som en
gång för honom representerat allt hvad som var
vår-likt och fagert och fint och ömt.
Inkommen kastade sig Hilma på sängen inne hos
modern och snyftade så att hon skrek. Hela huset
hörde det, Oskar och Annie kommo också in,
slutligen äfveft kaptenen.
»Hvad är det nu igen? Nej, detta måste bli
slut. Om Fredrik inte kan göra annat än såra henne,
så må hon då i guds namn ge honom korgen och
låta honom gå. Hör du, hustru, talä förstånd med
henne, du. Vi ska väl inte släppa vår flicka ifrån
oss till en man, som bara gör henne olycklig.»
Fredrik stod likblek i dörren och hörde allt.
»Om Hilma önskar att få sin frihet tillbaka, så
har hon bara att säga det», sade han, darrande på
rösten. »Jag ska då inte oroa henne vidare, utan
reser strax min väg — till Amerika.»
»Det är bara det han vill», utbrast hon, af bry-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
