Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men jag generar väl bara jungfrurna — di har
naturligtvis brådtom i sista stund. Ånej, det är inte
värdt», slöt hon alldeles högt, som om hon svarat på
en uppmaning från en annan.
Slutligen kom då husjungfrun och öppnade
tamburdörren, men sprang sin väg genast efter en knapp
hälsning och utan att hjälpa den främmande af med
kappan. Men fru Isberg var van vid att jungfrurna
på de ställen där hon brukade vara bjuden just aldrig
visade henne någon uppmärksamhet och begynte nu
själf att plocka af sig en hel rad med små
klädesplagg, sjaletter, tröjor, stickade dukar af olika former
och storlekar, hvilka hon sedan bundtade ihop och
gömde ini kappan. »Här ska de väl inte synas»,
mumlade hon. »Får flickorna tag i dem blir det
alltid ett sådant spektakel.»
I detsamma slogs dörren upp inifrån en salong,
där man höll på att tända i kronan, och två flickor, den
ena halfvuxen, den andra sexton—sjutton år, visade sig
på tröskeln. De hade ljusblå klädningar och hängande
flätor, samt kommo ut skrattande och fnissande.
»Å se, moster Malvinal Men hvem är det mer?
Hvem talade moster med?»
»Jag talade visst inte. Hvad pratar ni för
dumheter, söta barn. Nå, har det kommit mycket vackra
presenter?»
»Ja då — sådana massor! Det är något till lifvadt
att gifta sig. Kom, ska moster få se!»
De ville draga henne med sig in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
