Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster, så har det inte varit för hans privata nöje utan
för mosters eget bästa.»
»Jag ber att själf fa bedöma, hvad som är till
mitt eget bästa, lilla Mina», inföll fru Isberg och
stämman blef mer och mer darrande; »jag är,
gud-skelof, inte precis någon idiot eller så gammal, att
jag går i barndom. Och så länge jag inte bedt
någon människa om hjälp, behöfver ingen lägga sig i
mina angelägenheter.»
Fru Mina hade på tungan att säga, att »det blir
i alla fall förr eller senare vi som får sörja för moster,
när hon inte mera kan reda sig själf» — men det
tordes hon ändå inte komma fram med. Hon
förmildrade därför uttrycket så, att det i stället blef:
»jag tycker allt, att det är bra otacksamt af moster
att taga pappas och mammas välvilja på det sättet.»
»Otacksamt 1 Jaså, du tycker, att jag har så
mycket att vara tacksam för.» — Nu gick det öfver
bräddarna, hon glömde all sin vanliga försigtighet,
allt det som varit kufvadt och instängdt hos henne
i så många år bröt sig våldsamt ut i atbrutna,
orediga ord:
»Jag har gått här och haft matdagar som ett
nådehjon — jag skjutsas alltid hit och dit — jag ska
låtsa som om jag vore glad, när jag är färdig att
brista af sorg — om mitt och mina ska jag aldrig
tala — här i huset gör döttrarna naturligtvis de bästa
partier — allt ska de ha, som är rikt och präktigt
— och jag ska bara beundra, förstås om mig — och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
