Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var riktigt ledsamt. Men hvarför skulle också
min snälla Mina börja tala om mina små obetydliga
affärer! — Nu ska jag allt ta afsked, för annars
kommer jag för sent till spårvagnen. Godnatt, söta
LydiaI Tack för en så oändligt angenäm dag!»
Det var sagdt utan spår af satir, blott med önskan
att utplåna det oangenäma intryck hennes häftighet
kanske hade gjort, men fru Billgren kände det som
en bitter förebråelse och följde henne mycket
ångerfull ut i tamburen, samt tillsade sin yngste son, den
fjortonårige Arvid, att ledsaga henne till spårvagnen.
Denne, föga road af uppdraget, jäktade på, så
att hon fick kläderna på tvären. Hon led däraf, hon
var alltid så ordentlig, och dessutom visste hon, att
hon nu skulle förkyla sig, då hon inte fick den lilla
sidenhalsduken under hatten, som hon brukade.
Utkommen i farstun måste hon emellertid glänta
på köksdörren och tacka jungfrurna för deras besvär.
När man är ofta bjuden i ett hus, är det nödvändigt
att stå väl med jungfrurna, och när man inte kan ge
drickspengar eller presenter får man vara så mycket
mer gifmild med vänliga ord och leenden.
Men Arvid kältade och bad henne skynda sig,
så att hon höll på att snafva i trappan, hvarvid hon
helt förtviflad utbrast: »Herre gud, barn, du ska väl
inte jaga lifvet ur mig häller! Gu’ hjälpe den, som
är gammal och inte har någon omkring sig, som
riktigt hör en till.»
Men när de kommit ner på gatan och gått en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
