Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar sin djupaste sömn på hela dygnet. Icke ens
om natten var allt så dödt och tyst som under dessa
timmar. Det var alls icke ovanligt att om natten
höra sång och skrål från vägarna af ungdom, som
då voro ute och njöto af svalkan, och det kunde
hända när som hälst att någon af husets innevånare
steg upp midt i natten och gick ut på terrassen för
att andas in de friska fläktar, som då drogo fram
mellan bergen. Men vid denna timme var allt så
dödstyst som i sagans förtrollade slott. Hvem skulle
väl ha vågat trotsa solljuset på de vid denna tid
hvitglödgade vägarna, hvem i huset, som ej vore
absolut tvungen därtill, skulle kunnat motstå den
tyngande sömnkänsla, som middagshettans olidliga
kvalm förde med sig.
Alltså, inom kort sof Lina sin vanliga, djupa
middagssömn efter att ha kastat en sista, beklagande
tanke på sin älskling för att hon skulle behöfva stå
och arbeta vid denna timme.
Icke ett knäpp hördes i hela huset. Costanza
hade gjort en sista sväng genom öfre våningen och
öfvertygat sig om, att de båda gästerna gått in till
sig för att sofva, hvarefter hon gick ned i köket till
de andra och stängde dörren med lås bakom sig.
Men den som icke kunde sofva, det var Ville.
Han befann sig i én underligt nervös sinnesstämning,
Carmelas bedjande ångestfulla ögon, då hon gick ut,
förföljde honom, och som han ej hade mycket
förtroende till sin systers psykologiska blick, hade hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
