Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju själf resa hem med det, för första gången komma
hem på i o år till föräldrar och syskon och vänner,
komma hem i det ögonblick, han alltid tänkt sig
som det skönaste i sitt lif.
Det där måtte väl vara nog att uppfylla en
allvarlig, mogen mans tankar, han hade ju nått allt
hvad han sträfvat efter i lifvet; hvad var han för en
galning, som ändå icke var nöjd, hvad var det för
en dårskap vid hans ålder att gå och fantisera om
en flickunge, som icke var värd ett lillfinger af hans
Bellmansmonument en gång.
Så gick han då ändtligen till sin studio med ett
fast, manligt beslut. Han lät en af arbetarne hjälpa
sijg och begynte plocka af de våta dukarne, som
höljde statyn. Men han gjorde det icke mer så
för-sigtigt, så kärleksfullt, som han förr brukat. Det var
icke längre den hängifne älskaren, som vördnadsfullt
lyfter slöjan från den kvinna han dyrkar och åt hvars
skönhet han på nytt vill fröjda sig, utan det var den
bittert besvikne mannen, som rycker undan täckelset
för att skåda in i den kvinnas ansigte, som bedragit
honom.
Ja, konsten hade bedragit honom, då den fatt
honom att egna henne hela sitt lif. Den hade lofvat
honom en lycka, som skulle vara högre och rikare
än den, vanliga dödliga eftersträfva, som skulle ställa
honom oberoende af lifvets vanliga små
missräkningar, som skulle bevara honom evigt ung i
eftervärldens minne liksom denne Bellman själf, som han
Leffler» Ur U/vet. III, 2. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
