Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tog och satte dig i en båt och seglade af
med dig midt ut på Atlanten. Och så uppstod en
förskräcklig storm, och när ni då var så långt ute,
att man inte på vilkor kunde se land på något håll,
så sa’ han: antingen blir du min, eller också ser du
aldrig land mer för dina ögon. Och då naturligtvis
— ty feg har lilla Ulla altid varit–-
A, du skulle skämmas, sade hon och nöp honom
i akseln, i det hon gick förbi honom mellan kofferten
och byrålådan.
Han skrek. Aj — hon har inte glömt sina
konster — samma kläm som förr i verlden. Nej, ett
sådant infernaliskt grepp hon har i de där smala
fingertopparna. — Nyps hon ofta? frågade han i blid, under*
gifven ton Falk.
Sitt då inte i vägen, människa! sade Ulla, som
hade svårt att komma förbi honom och försökte skjuta
hans stol litet åt sidan, utan att han rörde sig.
Detta retade Falk, som länge förargat sig öfver
den andres själfsvåldiga förtrolighet mot hans hustru,
och nu var glad fa en anledning att brusa ut.
Kunde de ikke måske flytte dem lidt, når de ser
at de er i vejen, sade han.
Lewison lyfte sina släpande, milda, bruna
sammetsögon upp till hans ansigte med en sorgmodigt
blidkande min, reste sig därefter med ett uttryck af
komisk resignation och flyttade stolen längst in i ett
hörn, där han äter sjönk ned i den.
Man kan inte bli ond på Lewi, sade Ulla till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
