Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek, att hon bad Gud natt och dag att han skulle
låta något komma- i vägen för hennes resa. Hon
kunde ej uttänka, hvad det skulle vara, ty det
ressällskap, hon hittils väntat på, var nu funnet, och
moderns sista bref innehöll en bedjande uppfordran
till henne att komma utan uppskof, emedan hon var
så sjuk, att hon kände sig ej ha långt kvar. Som
hon emellertid sagt detta i flera år, trodde Etty ej
härpå, och i sin förtviflan öfver den förestående
skils-messan bad hon Gud, att den damen, hon skulle resa
med från Kristiania till Stockholm, måtte insjukna eller
få något annat hinder. Men det tycktes förgäfves,
dagen var utsatt, Falk skulle rida med henne öfver
fjället och föra henne ombord å ångbåten, och denna
två dagars resa ensam med honom var nu hennes
enda tröst. Det skulle blifva den sista lyckliga dagen
i hennes lif, allting på andra sidan var bara hopplöst
mörker. Hela sista natten låg hon och bad, att hon
dock ej skulle behöfva resa, att hon väl skulle få
göra färden till ångbåten med Falk, men att där ett
telegram skulle möta från den där damen i Kristiania,
att hennes resa blifvit uppskjuten, och hon sålunda
få fara tillbaka igen. Och när hon vaknade på
morgonen och lade ned de sista effekterna i sin
kappsäck, var det med en så bestämd känsla af att hennes
resa ej skulle blifva af, att hon ej blef det minsta
förundrad då Ulla i det samma kom in till henne och
sade: du skall icke resa, kära lilla Etty. Du skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
