Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom henne. Var det bara en återklang af moderns
hemkärlek, eller var det kanske dock något af hennes
eget jag, som innerst var svenskt?
Sista tunneln innan man kommer till Stockholm!
Hur väl hon mindes den! Hur hon brukade vänta
med andlös spänning på att komma ut! Mälaren,
strömmen, broarna — det gamla huset vid Munkbron,
som varit morföräldrarnas och där bon som barn
brukat stå så ofta om kvällarna och blicka undrande
och nyfiket mot de små ojämna ljusen uppe bland
de södra bergen — och där modern, sista gången
de voro här, slutit sina ögon för alltid! Hur
välbekant det var altsammans!
Huset var såldt nu och i främmande händer.
Alla band voro slitna — själf hade hon afskurit sig
hvarje medborgarskap i Sverge. Hennes barn, om
de en gång kommo hit på besök, skulle komma som
främlingar. De skulle icke känna någon sträng vibrera
i sitt hjärta utan skulle sitta där med nyfikna, kalla
turistögon, då tåget kom ut ur tunneln, och betrakta
Mälaren, öarna, de södra bergen, strömmen, broarna!
Ludvig och Nelly voro på perrongen. De voro
gifta sedan förra sommaren och hade redan, i trots
af Nellys principer, en liten dotter. Nelly var dock
till det yttre sig alldeles lik med sin skygga min, sin
späda flickgestalt och sina bestämda åsigter.
Hon tog verksam del i det offentliga lifvet, sä
vidt detta var möjligt för en kvinna, var medlem af
styrelsen för »gift kvinnas eganderätt», läsesalongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
