Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge närda illusion ramlat, när hon själf kastat bort
den lycka, hon hade i sina händer, hade en stor
tomhet inkräktat hela hennes lif — en tomhet, ur
hvilken så småningom en stark, djup längtan upp*
växte. Ja, hon skulle vilja älska — men icke så, som
Rikard och Aagot älskade hvarandra.
Gud ske lof att jag inte blef hans hustru, kunde
hon nu mången gång säga till modern. Det finns
inte mer erotik i honom än i — hon visste , ej, hvad
liknelse hon skulle få fatt i och högg till med: än i
tants grå filtsockor. Hans lilla kärlekslåga var inte
så stor, som min lilla spritlampa en gång. Om jag
vore i Aagots ställe, så skulle jag klösa ut ögonen
på honom. Gu’ bevare en från att älska. Man kan
ju mista sitt förstånd på sådant.
Skäms du inte för att vara så romantisk, invände
den gamla. Hvad kan man önska bättre än en sådan
lugn lycka som deras?
Jo, visst skäms jag, kunde Alie svara. Men
sedan kunde hon plötsligt springa fram, ta den gamla
om halsen och se henne i ögonen, sägande: men
skäms inte du, ditt gamla troll, att sitta där med dina
65 år och gömma på en sådan fond af romantik som
du ändå innerst gör?
Aagot höll egentligen mycket af Alie och sökte
gärna hennes sällskap, ehuru hon inom sig tyckte,
att hon just icke dugde till någonting. Hon var
underhållande, man hade aldrig tråkigt i hennes
sall-skap; det var, enligt Aagot, hennes enda förtjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
