Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Rode, som stod med den lille vid handen
och som éj kunde tåla sentimentalitet, svarade torrt:
Aja, kära mormor, våra barn ä ju inte till bara for vår
skull. Och bara di far det bra, far vi val finna oss.
Albertina Rode är en präktig människa, sade
sedan fru Skeen till sin man. Men hon har inte
mycket hjärta.
Aagot omfamnade för sista gången sin lille gossé
och hoppade upp på tåget. Det drog på perrongen,
hon fick inte stå där längre. Hon lutade sig ut
genom fönstret och smålog genom tårar åt sin mor och
sitt barn. Alla väninnorna, som bildade en tät grupp
nedanför dörren, kysste på fingret åt henne och sade
sig emellan: Hvad hon är söt!
Alies lilla originela hufvud stack under tiden
obemärkt fram bakom Aagot i kupén. Hon hade
sysslat med att ordna alla kappsäckarna och göra
plats för Aagot i hörnet baklänges, så att det ej
skulle dra, nu stod hon och nickade och kysste på
fingret åt fru Rode och gossen, och i sista stund,
när tåget redan satt sig i gång, ref hon af sig
hånd-sken och räckte ut handen till den gamla, och de
växlade stilla, utan ord och utan tårar, ett varmt,
trofast handslag. Men när sedan en af väninnor ville
taga hennes framräckta hand, drog hon den hastigt
tillbaka och höll den upp i luften, visande den .för
den gamla. Denna förstod — hennes handtryckning
skulle vara den sista afskedshälsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
