Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som läser dem första, andra, tredje gången alltid
ut-öfva samma milda, vemodiga tjusning.
En dag för ro skull läste vi tillhopa
Om Lancelot, hur kärlek honom snäijde,
Allena voro vi och utan misstro.
Den läsningen kom våra ögon ofta
Att mötas, våra kinders färg att skifta,
Men ett var stället, som på fall oss bragte.*
Han hade kommit närmare henne på bänken,
medan han läste, och hans hand hade liksom
omedvetet, som en åtbörd som beledsagade läsningen,
tagit fast i hennes. Han fortsatte, i det han sänkte
rösten något:
När som vi läste hur på munnens löje
En kyss blef tryckt af älskaren så eldig,
Då kysste han, som aldrig från mig skiljes
Min egen mun med darming i hvar fiber.
Galeotto** boken var och den som skref den.
Nu smög hans arm om hennes lif, han gjorde
ett uppehåll och såg på henne. Hennes kinder voro
flammande röda och han kände hennes hjärta bulta
mot sin sida. Han sade de sista orden af Francescas
förklaring långsamt, betydelsefullt:
Den dagen sen vi läste icke längre.
Han slog igen boken och med ögonen i hennes
frågade han leende: Hvarför läste de icke längre
den dagen, tror ni?
* Öfvétsättningen af Bottiger.
** Galeotto = kärleksmäklare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
