Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hjärtat i halsgropen utan att besluta sig., Serra
iakttog henne leende, på lite afstånd.
Hon önskade, att han skulle erbjuda sig en gång
till och sökte honom -omedvetet, med en flyktig blick.
Han kom genast.
Ni vill? frågade han.
Hon räckte honom handen, han lade armen om
henne, och de hoppade.
Denna lek upprepades nu för hvarje dag och blef
alltid en förevändning till ett ögonblicks omfamning.
Alie hade hvarje gång en liten känsla af hissnande,
och hon simmade aldrig långt, utan vände snart.
Men hon underkastade sig detta ögonblicks obehag
för nöjet af denna omfamning, i fria luften, i solen,
inför allas blickar — en omfamning, som för de andra,
hvilka sågo den, och inför hennes egen tveksamma
själfgranskning, betydde intet, men som dock hade
en viss hemlig tjusning.
Men hon var dock alltid på vakt mot sig själf
för att ej låta sig hänföras, och hon fortfor alltjämt
att studera honom, misstrogen både mot sin egen
känsla oöh mot hans. Och så fort hon blef ensam,
genomlefde hon åter och åter i tankarna allt hvad
som tilldragit sig mellan dem, upprepade i minnet
hvarje hans ord, hvarje tonfall, granskande dem,
låtande dem ljuda för sina öron för att höra, om
klangen var äkta.
En dag hade han läst för henne och de engelska
flickorna några stycken af Leopardi, och hade, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
