Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först då de skulle stiga i båten och Serra räckte
Alie handen för att hjälpa henne, fick han veta, att
hon ej följde med.
Inte det. Men hur tänker ni då komma hem?
Alie visste, att han skulle erbjuda sig att följa
henne, och det ville hon ej. Hon fick en nervös
hjärtklappning vid blotta tanken härpå. Ensam med
honom i månskenet i den lilla, skarpt sluttande
gränden mellan trädgårdsmurarna. Nej, hon var ej hågad
göra några galenskaper nu igen.
Bekymra er inte om det, skar hon skarpt af. Tror
ni jag är mörkrädd?
Men det är omöjligt — det kan jag inte tillåta,
— då följer jag er naturligtvis, antingen ni vill det
eller ej — ni kan inte förbjuda mig att gå bakom
er på tre stegs afstånd åtminstone.
I så fall kommer jag hellre med i båten.
Hon sprang i utan att våga se på de andra,
’ hvilkas satiriska småleenden hon kände i ryggen
på sig.
Sedan alla ordnat sig i båten gledo de sakta ut,
förda framåt af ljudlösa årtag. Den ena af
båtkar-larne stod i fören med blosset i hand samt järnet i
beredskap för att hugga till, när någon fisk, yrvaken,
lockad af ljuset, kom upp emot vattenytan. Han
kastade då och då några droppar olja på vattnet för att
öka dess genomskinlighet, och man kunde tydligt
se de slumrande invånarna i hafvets stora sofsalar.
Alla höllo sig tysta för att ej genom det minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
