Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom sin ömtåliga stolthet satt allt på spel, hade
stött honom’tillbaka och lämnat honom att tillbringa
dagen med denna Beatrice, som älskade honom så
mycket, att hon säkert icke skydde något medel för
att behålla honom.
Men — å andra sidan — om hans kärlek icke
vore mera fast än att hon ständigt måste vara på sin
vakt för att bevara den — hvad var den då
egentligen värd? Var det då icke bättre att lösrycka sig,
att bekämpa en lidelse, som höll på att förnedra
henne? En känsla af oändlig beklämd tomhet
svarade inöm henne på denna själfpröfning. Jo, det vore
bättre, men — hvad hade hon då sedan att lefva för.
Alie såg på Aagot och Rikard, där de sutto
midt emot henne i kupén.. Hon hade förstått allt
det, som föregick inom Aagot och visste, att hon
satt där och längtade efter en liten uppmärksamhet,
ett litet ömhetsbevis från sin man med samma
smärtsamma saknad, som den, hvilken nu förtärde Alie.
Men samma bundenhet låg äfven öfver hennes
väsende. Det var den gamla, eviga väntan på det första
steget, hvarmed det kvinnliga släktet i alla tider pinat
sig själfva och männen.
Rikard kände ett visst instinktivt obehag öfver
Aagots köld, men han var allt för upptagen af den
förändring han funnit i Alies hela väsende för att
lägga mycket märke till något annat.
När får vi gratulera dig till din förlofning?
frågade han henne nu helt tvärt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
