Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rikard öppnade grinden och trädde in på den
rikt blomstersmyckade terrassen utanför villan.
Det är den svenske officeren, om hvilken jag
ust talat, tant! sade Serra till den gaijila damen.
Kapten Rode! Markisinnan Serra! Min tant beredde
mig den angenäma öfverraskningen att vara här, då
jag kom i morse,» tilläde han till Rikard.
Då vill jag inte störa, sade Rikard och ville gå.
Nej — ni stör visst inte. Jag är visserligen min
tants varma tillbedjare, men förhållandet mellan oss
är nu redan så gammalt, att inte är det precis
nödvändigt att vi ständigt ä i téte-å-téte. Eller hur,
tant?
Markisinnan log belåtet*, men Rikard var ej i
stämning för att skämta, utan svarade sträft: Hvad
jag önskade tala med herr markisen om är i alla
fall af allt för enskild natur för att nu — jag ska
be att få komma igen en annan gång.
Om det är så, så lämnar jag herrarne,, sade
den gamla damen. Följ mig bara in, Andreuccio.
Hon böjde med vänlig förbindlighet på hufvudet
åt Rikard och gick därefter långsamt upp för de
breda marmortrappstegen upp till villan, stödd af
Serra på samma ömma, försiktiga sätt, som Rikard
först lagt märke till.
Min tant är nästan blind, sade markisen, då
han kom tillbaka till Rikard. Men så liflig och
ungdomlig till sinnet, att jag för min del alltid blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
