Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min själ i lågor står och jag är yr och vild.
Din ljufva andedräkt få känna på min mun,
Emot din pannas ’snö min panna luta få
Jag ville och dig se i vanmakt halft försänkt,
Och höra dig i rus blott tala om att dö.)
Hennes hand blef liggande i hans och hon satt
så orörlig som om hon knappt andades. Kanske
kände hon något af detta viljelösa hängifvande,
hvar-om dikten talade, genomströmma sig.
Det var mörkt på den delen af terrassen, där
de båda sutto, de syntes knappast, men den mjuka,
smidiga, manliga stämman trängde’patetiskt och med
en egendomligt darrande lidelsefullhet fram till de
andra vid tebordet.
Stämningen bröts dock af Florence, som
ingenting hade förstått.
Ert te kallnar, sade hon. Kan ni inte
deklamera sedan?
Men Aagot, som uppfattat det hufvudsakliga af
verserna och som kände sig skandaliserad af vissa
uttryck däri och af vissa allt för vältaliga tonfall,
gick fram till Alie och vidrörde sakta hennes arm
samt hviskade till henne: Kom till tebordet. Sitt
inte här borta i mörkret ensam med honom — du
glömmer dig ju.
Alie ryckte till och steg upp. Då hon kom fram
i ljuset från tebordet, hade hon ett yrvaket, frånvarande
uttryck i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
