Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dam, som inte är min släkting — jag har ingen
släkt mer, jag har mist alla — och hos henne tror
jag nog att jag vetat att göra mig nyttig utan
att önska någon annan lön därför än lite vänlighet
och välvilja, som man så väl behöfver, när man är
ensam.
Tårarna trängde vid dessa ord ända fram i
hennes ögon och stämman blef sväfvande.
Och det ska ni fa, var säker på det, sade
hjärtligt markisinnan. Herre gud — kyss mig, barn, — hon
är ju allt för söt. Jag tycker redan jag håller af
henne. Och vill du inte ge henne handen, Laetizia,
du ska också bli vänlig mot henne, det är jag
säker om.
Men den fina, juvelgnistrande hand, som på denna
uppmaning räcktes henne, var kall och stel.
Mrs Howard! Vill ni kanske visa signorinan
hennes rum. Ni vet — röda kabinettet och det lilla
sofrummet innanför. Vi ska låta sätta in ett
skrif-bord sedan, så att ni får ett trefligt arbetsrum. Men
nu får min kammarjungfru strax följa er till hotellet
och taga reda på era saker.
Den amerikanska damen förde henne in i ett
stort rum med tillslutna persienner. De hade gått
genom ett par korridorer och Alie hade ej lagt märke
till väderstrecken, men hon hade nu ett litet hopp,
att rummet låg åt sol- och hafssidan. Men nej,
hennes följeslagerska öppnade persiennerna på glänt och
hon såg intet annat än en mur midt emot. Samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
