Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var honom ett slags omotståndligt behof att
på detta sätt pina sig själf och henne, men när han nu
såg hvilket intryck det gjort på henne, blef han själf
upprörd af sina ord och slöt henne innerligt intill sig.
Det är rätt, släpp mig inte, släpp mig inte, bad
han. Jag ska göra allt för att fördärfva vår lycka
— jag drifves genom en fatalitet därtill — men
hindra mig bara du, håll bara fast.
Ja, om jag bara vore säker på att min lycka
också vore din, så kan du vara viss på, att jag skulle
hålla fast. Men det är detta tvifvel, som förlamar
mig. När du kan sitta här vid min sida, midt i
denna outsägliga skönhet som omger oss — denna
vårluft, som gör mig tokig af förhoppningar — och
komma på sådana tankar — hvad ska jag då tänka
annat än att det du talar om — vår skilsmässa —
är något oundvikligt, som måste komma en dag.
Du förstår mig ändå inte riktigt. Du förstår
inte, att just det, att jag var gripen af samma
stämning som du, kom mig att uttala mig så där. Just
när jag känner som allra innerligast, hur nära
förenade vi ä, kommer det öfver mig en sådan fruktan
för att se det urarta i hvardaglighet och banalitet —
att se dig begynna bli en nyans likgiltigare — att
känna mig själf mindre uteslutande uppfylld af dig.
Var inte rädd — så fort jag märker något
sådant hos dig — så ska jag vara den första att gå.
Nej, nej, om du gör det, fördärfvar du allt. Det
är just det, vi måste undvika — att skiljas i bitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
