Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har ofta tänkt på hvad vi talade om den
där sista aftonen i Frascati», skref hon. »Och vet
du, jag tycker allt, att vi då pratade stora dumheter,
bägge två. Jag tror inte, man blir lycklig genom
att vara så där öfverspänd, och Rikard förstår sig
inte alls på sådant — men vi ä lika belåtna med
hvarann för det, och jag önskar ingenting annorlunda
än det är.»
Alie skref och uttryckte sin lifliga glädje öfver
att allt utvecklat sig så bra och gjorde Aagot en
mängd frågor om deras lif, om parfveln, om fru
Rode. Tillgifvenheten och intresset för dem hade
vaknat på nytt vid Aagots förtroliga meddelande.
Andrea blef otålig, då han såg henne så ifrigt
upptagen och frågade, om hon ej kunde fortsätta i
morgon, han ville gärna gå ut lite nu.
Hon svarade kort och utan att se upp: nej, nej,
låt mig sluta nul
Han stod en stund ännu och såg på henne, hur
pennan raspade mot papperet och hur hon satt
framåtlutad med kinderna röda af ifver och helt uppfylld
af hvad hon hade för sig.
Kom nu, sade han smekande och ville taga
papperet ifrån henne.
Nej, låt vara. Jag vill ha af brefvet i kväll. ,
Gör som du vill; men då går jag ensam. Hon
märkte en liten skiftning af otålighet i hans röst,
sprang upp och lade händerna på hans axlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
