Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon tvingades därtill af ett tillrop. Nu såg hon upp
och fick se Andrea i en liten bondkärra farande raskt
förbi och svängande hatten åt henne, skrattande.
Inom ett ögonblick var han försvunnen vid kröken
af vägen, just där hon beräknat komma fram långt
före honom.
Hön stannade häpen. Var det möjligt, att han
utan vidare körde ifrån henne? Nej, det var
naturligtvis bara ett elakt skämt, han skulle strax komma
tillbaka och möta henne. Hon visste nu, att det var
hopplöst att gå vidare och begynte återtåget,
alltjämt nästan springande, uttröttad, med värkande
föt-ter, sönderrifven klädning och med den känsla af
hjälplöshet, som öfverfaller närsynta i mörkret. Och
då Andrea fortfarande ej syntes till, började hon blifva
allvarsamt förbittrad på honom. Detta var dock att
drifva skämtet för långt. Hur kunde han ha hjärta att
lämna henne ensam ute i mörkret blott för att få det
nöjet att förödmjuka henne 1
Hennes trötthet och retlighet ökades för hvarje
steg, hur väl hon nu hade behöft hans arm att stödja
sig mot! Han visste det och han lämnade henne för
ett dåligt skämt.
Nej, så skulle han minsann icke få den triumf,
han hoppats. Nu var det hon, som skulle straffa
honom i stället.
Strax bakom träsket, på hvilket hon befann sig,
på denna sidan af strömmen, fanns en annan liten
by med ett främlingshotell. Dit ville hon gå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
