Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ’hans ögon lyste upp i jubel, det brusade för
hans öron och surrade i hans tinningar, som vore
han fardig att förlora medvetandet, han öppnade sina
armar och drog henne, utan ett ord, med sig in i
deras rum. Hon föll storgråtande till hans bröst,
och de voro båda som från besinningen, gräto och
skrattade om hvartannat, samt kväfde hvarandra med
sina omfamningar, utan att på länge komma till tals.
Och då hon slutligen ville börja tala, tystade han
henne.
Låt mig bara känna, att jag har dig igen, sade
han och blef sittande med henne tätt sluten intill sig
långt inpå natten, utan att tillåta henne att röra sig.
Vet du hvad Runeberg säger, vågade Alie blott
en gång sakta hviska:
»I himlen
af deras kärlek föddes
ej ordens skyar mera.»
Efteråt återkom han ofta till detta. Det är inte
värdt du talar om att lämna mig, ty nu har du ju
sett, att du inte kan det, sade han. Om jag också
skulle önska att bli fri från dig, ska det inte lyckas
mer — du ska nog hålla mig fast.
Hon försökte bestrida det. Det var för hans
skull, hon gjorde det, och inte blott för sin egen.
Hon visste, att hon skulle gjort honom olycklig, om
hon lämnat honom på detta sätt. Men om hon en
gång blefve öfvertygad om, att det vore bättre för
honom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
