Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade Rikard, talande med ansträngning och i upprörd
ton, samt undvikande att möta Alies blick. Andrea
inbjöd honom med handen att stiga fram. Han kastade
liksom en skygg och förlägen blick kring rummet,
som bar alla spår af deras förtroliga samlif, rynkade
lite på ögonbrynen samt satte sig slutligen långt
ifrån dem.
En af mina bekanta i Stockholm, fortfor han,
var nyss här på genomresa. Han såg Alie ute i
förbifarten, gjorde efterfrågningar om henne på
ho-tellet öch fick reda på allt. Min mor blef alldeles
öfverväldigad af sorg och förtviflan — men äfven
utan hennes önskan skulle jag inte tvekat ett ögonblick
att resa strax och göra allt* hvad som kunde stå i
min förmåga att rädda Alie från — en så förnedrande
ställning.
Alie, som hela tiden stått orörlig framför honom
med upplyftadt, trotsigt tillbakakastadt hufvud, men
bortvänd blick och två djupa flammor på kinderna,
gjorde här en rörelse, som för att af bry ta honom,
men han hejdade henne.
Jag vet, hvad du vill säga, sade han. Jag vet,
att du inte tror mig äga tillräcklig opartiskhet för att
blanda mig i denna sak. Jag kände detta också själf
förra året och det var det, som förmådde mig att
lämna dig som jag gjorde. Tror du, att någon
hänsyn skulle kunna förmått mig att annars — tror du,
att jag annars skulle lämnat något medel oförsökt
att återföra dig till sans och besinning. Men‘jag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
