Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan allt detta var omställdt, kofferten packad
och stängd, handkappsäcken öppen för att hon på
morgonen kunde lägga ned de sista effekterna, lade
hon sig uttröttad och med en sådan känsla af absolut
tomhet i hjärnan, att hon ej ens förmådde reflektera
öfver det underliga i att Andrea dröjde så länge ute.
Hon somnade genast i en tung, död sömn, med ljuset
ännu brinnande på bordet, men vaknade efter ett par
timmar och kom strax till fullt medvetande, samt for
upp i bädden med stark hjärtklappning. Hon såg
sig om i rummet och märkte, att Andrea varit inne
och gått igen. Han hade tagit sin ytterrock, som
förut låg på en stol, samt sitt cigarrettfodral, som
hon ännu under packningen hade lagt framme på
toalettbordet. Hon visste, att det var hans vanliga
tillflykt, när han var upprörd — att spatsera och
röka. Natten var kall, men månljus — hon såg det
genom fönstren, som hon försummat att stänga för.
Hon såg på klockan. Ännu blott i. Först om
sex timmar skulle hon kunna resa — detta tycktes
henne nu en oändlighet. Hon kände nu samma
otåliga längtan efter det, hon så länge fruktat värre än
döden, som Dante så djupt träffande skildrar hos de
fördömde vid deras första inträde i helvetet, då de
skola stiga ned i Karons färja för att låta sig föras
mot oerhörda kval:
Che la divina giustizia gli sprona
Si che la tema si volge in disio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
