- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
45

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 1. Första mötet med Rosenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

schens sal» och andra samlingslokaler i Uppsala. Dessa
hans föredrag, som den tiden voro varmt evangeliska
utan ensidighet, blefvo af Herren välsignade, så att
icke få personer genom dem fördes både till väckelse
och till frid och glädje i Kristus.

Äfven jag hade hört talas om Henschens och
Ru-dins »konventiklar», såsom alla
uppbyggelsesamman-komster då benämndes — och min släkting, fru
Matilda Carlson, en af Guds kärlek brinnande kristen, som
bebodde rummen näst intill samlingssalen, hade flere
gånger inbjudit mig att vara närvarande vid Rudins
föredrag. Men allt, som stötte på läseri, var den tiden
ännu mera illa beryktadt än nu; och jag liksom de
flesta mina bekanta blygdes därför att vara med pä
en konventikel. Slutligen beslöt jag dock att gå dit »för
en gång». Den aftonen — det var 2:dra söndagen i
advent 1852 —• blef afgörande för hela mitt lif. . .

Jag hade ej ämnat blifva »läsare», utan blott en
verklig kristen. Ty jag hade, liksom hvarje
rättänkande människa, fasat för »allt det myckna onda», den
kärlekslöshet, det fördömande, de hemliga synder,
falskhet, lögn, förtal m. m., som man hade försäkrat mig
vara de utmärkande tecknen på pietisterna.
Visserligen hade jag måst tillstå, att de läsare, jag
personligen lärt känna, icke voro sådana där förskräckliga
människor. Men när jag påpekade detta förhållande,
hade man alltid försäkrat mig, att »de hyggliga»
lä-sarne utgjorde blott ett fåtal och vore endast undantag
från regeln. »Då måste ju flertalet af de öfriga, som
jag icke kände, vara dåligt folk.» Så ungefär resone-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free