- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
59

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 3. Rosenius i sitt arbete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höll sig Rosenius några dagar ensam, så mycket detta
var honom möjligt — ensam i betraktelse och
böne-umgänge med Herren — och där genomgick han det
skrifna med noggrann omsorg; mången gång kunde
ett enda stycke fordra flere timmars begrundande, ja
ännu mer, för att finna de rätta uttrycken. — Efter
några dagars arbete på »bönekammaren», hvarunder
det först skrifna blifvit försedt med många tillägg,
stundom helt och hållet omarbetadt, kom Rosenius
åter ned i sitt skrifrum, och vårt samarbete begynte
ånyo. Hvad som förra gången nedskrifvits, samt dess
tillägg, tjänade nu som konsept, efter hvilket den
full-ständiggjörda uppsatsen under loppet af några dagar
dikterades.

När denna till sist var färdig och ytterligare af
Rosenius öfversedd, fick den en sista granskning
genom att uppläsas för några vänner. I denna
förtroligare »granskningsnämnd» voro vi vanligen sex eller
sju, nämligen myntmäst. Seb. Tham, A. Rosenius,
L. Dahlstrand, M. Carlson, E. Rudensköld, C. Torén
samt senare A. Moberg, jämte någon troende upplyst
broder från landsorten, som för tillfället kunde vara på
besök i Stockholm.

Sedan vi hört uppsatsen läsas, uppmanade
Rosenius oss att säga, om vi däri funnit något att
anmärka eller saknat något, som vi ansågo borde ha
sagts. — Vänligt lyssnade han till de framställningar,
som nu stundom gjordes, och antog gärna det som
han kunde finna befogadt. Ty Rosenius var ingen
själfgod och »myndig» herre, som gjorde sig dof för
grundade skäl; tvärtom gladdes han och var
uppriktigt tacksam för hvarje sannt och trofast råd. (Ja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free