Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen af C. O. Rosenius - 7. Förföljelser mot Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud äranl Vi veta, att denne mannen är en syndare!»
Och somliga trodde detta deras tal samt visade därför
Rosenius ovilja, ja till och med uppenbart förakt.’1’
Onda rykten och anonyma bref — så väl till honom
själf som till hans hustru — upphörde icke fullt förr
än vid hans sista sjukdom och saliga död. Då
tystnade med ens alla hans belackare och — blygdes.
Sådant och mycket annat fördrog Rosenius tåligt
för Herrens skull och emedan han förstod, att äfven
frestelser, förtal och förakt voro medel i Guds hand att
»hålla honom hårdt vid ödmjukheten». Men han kände
det dock. Mest af allt smärtade honom, när mot
slutet af hans lefnad två af hans forna vänner, fröken
Anna E:e och pastor G. F.’1"" slöto sig till hans fiender
och belackare •— för nya läromeningars skull, som de
omfattat och som kommo dem att kalla Rosenius för
»en villolärare». Då fick han efterfölja sin Mästare
äfven i att dricka den lidandes kalk, som Herren
sålunda skildrar: »Min vän, den jag mig betrodde, den
mitt bröd åt, trampade mig med sin fot.»
Allt detta fördrog Rosenius, såsom sagts, tåligt, för
Herrens skull. När han en gång uppmanades att anställa
tryckfrihetsåtal mot en tidning, som synnerligen groft
anfallit honom, svarade han: »Hvartill skulle det gagna?
Antingen blefve tidningen frikänd, och då skulle värl-
* Andra åter togo varmt hans parti. Bland dessa var vid ett par
tillfällen själfve konungen, Oskar I, som genom sitt personliga ingripande
en gång skaffade Rosenius fullkomlig upprättelse vid ett försåtligt
förtal. (Se härom vidare i dagboksbladen för 1856.)
** Jag utsätter icke namnen för deras anhörigas skull. Men när
man berättar allmänt kända och i aktade tidningar offentliggjorda
händelser, då anser jag en förf. vara berättigad att utsätta de omtalade
personernas namn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
