Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spåkvinnas lefnad och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En spåkvinnas lefnad och slut.
Då jag kort efter min prästvigning, annandag pingst
1859, återkom till Stockholm, mötte mig ett bref från
min vän och ämbetsbroder G. Flyborg, som
uppmanade mig att i hans ställe samma dag förrätta en
jordfästning på Johannes’ kyrkogård.
Detta blef då min första prästerliga förrättning. Jag
efterkom så mycket hellre Flyborgs begäran, som jag
visste att den kvinna, hvilkens stoft nu skulle invigas
till grafvens ro, varit en ödmjuk troende kristen. Lika
som Maria Magdalena hade hon af den barmhärtige
Frälsaren blifvit upplyft ur syndens djupa dy och
skick-liggjord att »varda delaktig af de heligas arfvedel i
ljuset». Jag vill här i ett par korta drag återgifva
något af denna kvinnas märkvärdiga historia.
Gustava Cornér — så var hennes namn — hade
djupt fallen användt sina ungdomsår i syndens tjänst
och i denna grymma tjänst förstört sin hälsa och sina
bästa krafter. Sedan ungdomens fägring förgått, gjorde
hon sig till spåkvinna och lockade i detta sitt nya
eländiga yrke till sig många kunder. Dessas förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
