- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
103

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En spåkvinnas lefnad och slut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon varit försjunken. Och hennes själ fick smaka så
väl »den sorg, som är efter Guds sinne och som
åstadkommer bättring till salighet» som ock »den frid,
hvilken öfvergår allt förstånd».

Hon lefde därefter i några år, under hvilka hon
visade sig ha blifvit en redbar och uppriktig kristen.
Som hon för sjuklighets skull icke om vintrarna kunde
gå ut, fick hon då ofta besök af Rosenius, Elmblad
och andra själasörjare, hvilka alla voro förvissade om
hennes sanna omvändelse och redliga sinne.

Vid ett sådant tillfälle, då jag medföljde Rosenius
dit, frågade jag G. C., om hennes forna spådomskonst
blott hade varit ett medvetet bedrägeri eller om hon
verkligen, när hon slog sig ned vid korten eller
kaffe-sumpen, trott sig äga någon förmåga att skåda in i
det fördolda. Hon bekände då helt uppriktigt, att när
hon först satte sig ned inför de främlingar, som
kommit för att rådfråga henne, visste hon icke det ringaste
hvad hon skulle säga. Men så fort hon under en
påtagen viktig min hade börjat sina ’hokus pokus’ och
öppnade munnen för att tala, fick hon alltid en
förnimmelse af att någon stod bredvid henne och hviskade i
hennes öra hvad hon skulle yttra. Och sålunda blef
hon oftast i stånd att omtala sina kunders föregående
lefnadshändelser, fastän hon aldrig förr sett dem eller
hört något om dem. Ja, hon häpnade ofta själf, när
hon såg, hur de förskräcktes, rodnade eller bleknade,
när hon sade dem deras förra lifs öden. I fråga om
det tillkommande däremot sväfvade hon nästan alltid i
okunnighet, och hvad hon sade med afseende härpå
var vanligen endast tomma ord och gissningar. Efter
sin omvändelse kom hon till den öfvertygelsen, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free