- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
106

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tappade brudkronan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att bryta sin förlofning. Men fästmannen hade hvarje
gång lugnat henne med försäkringar, att han, långt
ifrån att vilja hindra hennes kristendom, tvärtom skulle
gifva henne full frihet i detta afseende. Ännu några
dagar före bröllopet hade hon uttalat sin oro och under
tårar bedt sina kristliga vänner bedja för sig. Dessa
hade uppmanat henne till fasthet och trohet mot Herren.

Nu var bröllopsdagen inne. I hotell Suédes stora
sal samlades en talrik bröllopsskara, och vid de
sedvanliga kullerstolarna knäböjde snart det unga paret.
Efter vigseln höll jag till de nygifta ett kort tal,
hvarvid ytterligare betonades, att »lycka utan Gud ej
finnes, utan Gud ej finnes frid»; blott med honom kunna
vi vara lyckliga under alla lifvets skiften. Vid de efter
vigseln vanliga lyckönskningarna tackade mig
brudgummen särskildt för »det goda talet», hvars ord han
sade sig »alltid vilja behålla i minnet». Och äfven
bruden sade under mycken rörelse detsamma.

Jag hade ej tid att stanna mer än ungefär en timme
efter vigseln, då jag, efter att ha sagt farväl endast
till brudparet, aflägsnade mig. I tamburen blef jag en
stund uppehållen under samtal med en bekant, men
hade just lagt handen på dörrlåset för att gå, då mitt
öra plötsligt träffades af tonerna från en orkester, som
spelade upp en sprittande vals. Detta förundrade mig,
ty bruden hade flera gånger försäkrat, att på hennes
bröllop skulle »sådant aldrig komma i fråga». Jag
ämnade just gå, då från ett angränsande rum häftiga
rop hördes: »Är pastor W. ännu kvar? Hvar är han?
Bed honom skynda till bruden I»

Några ögonblick därefter kom hastigt en af
marskalkarna och förde mig in i det lilla vackra rum, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free