Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om drömmar - 2. Doktor Fjellstedts dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skuffad och slagen från alla sidor; han fick
uppbära förebråelser och hot, såsom den där »störde
ordningen», och flera gånger var han nära att gifva efter.
Men hvar gång han såg tillbaka för att återtaga sin
gamla väg, blef han varse lågorna från djupet, till
hvilket han med hvarje ögonblick fördes allt närmare.
Förtviflan gaf honom styrka; han aktade intet hvad
han fick lida, blott han kom undan. Men efter en tids
brottning med folkströmmen kände han sina krafter
uttömda. Han sjönk redan maktlös ned och väntade
blott döden.
Då hörde han i en hast ett rop, som öfverröstade
mängdens sorl och nådde hans öron: »Se uppåt, se
uppåt!» Han gjorde så, och varseblef då en man
med ett mildt strålande anlete, hvilken sväfvade i
himmelens sky, högt öfver människornas hufvuden,
klädd i en hvit mantel. Från denna mantel nedföllo
till jorden en mängd röda trådar, i hvilka emellanåt
somliga ur människohopen fattade tag. Och hvar och
en, som fattade en sådan tråd, blef genast därmed
upplyft öfver folkmassan, fördes sakta upp till den
hvitklädde mannen där uppe och var sedan räddad i
hans sköte.
Nu blef för drömmaren blott ett angeläget: att kunna
hinna fram till en sådan tråd. Men hvad ville han
göra, utmattad och vanmäktig som han var?
Jo, han ropade till hjälparen där uppe. Och se,
äfven till honom blef en röd tråd nedsänkt, i hvilken
han genast ifrigt fattade. Han kände sig nu börja
lyftas öfver jorden; den förra ångesten och trängseln
gaf vika för en ljuflig hvila och frid.
I hans glädje öfver att vara räddad blandades nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
