- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
131

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om drömmar - 4. »Det som komma skall» (Doktor Doddriges dröm)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGOT OM DRÖMMAR.

herre och frälsare. Dennes anblick var nu så härligt
majestätisk och mild, hans skönhet så underbar, att
drömmaren nedsjönk till hans fötter, öfverväldigad af
hans majestätiska närvaro. Herren upplyfte honom
sakta, fattade hans hand och förde honom fram till
bordet. Där pressade han med egen hand saften ur
drufvorna i bägaren och sedan han själf druckit, räckte
han bägaren åt sin gäst med de orden: »Drick häraf!
Detta är det nya vinet i min faders rike!»

Knappast hade D. smakat vinet, förr än all oro,
all bäfvan försvunno. »Fullkomlig kärlek hade
utdrif-vit räddhågan», och han samtalade nu med sin frälsare
som en vän med sin vän. Såsom vågen om sommaren
ljufligt och melodiskt slår mot stranden, så hörde han
den käre Herrens stämma tala: »Din möda är
öfver-stånden, ditt arbete fullbordadt; kom in i din Herres
glädje; härlig och stor varder din nådelön!» —
Uppfylld af en outsäglig salighet, som genomträngde hela
hans väsen, såg D. plötsligt en härlighet, högre än
hvad han ens kunnat ana.

Vid en vink af Herrens hand försvunno rummets
väggar, och D. såg framför sig de saligas himmel, »en
stor skara, som ingen kunde räkna, klädda i sida hvita
kläder och med palmer i sina händer». Allas ögon
voro riktade mot honom, där han nu vid sin Herres
sida gick att intaga sin plats bland Guds frälsta
helgon. — Under sitt jordelif hade D. alltid brukat känna
sig blyg och förlägen vid inträdet i ett rum, där många
personer voro samlade; ty när dessas ögon riktades
mot honom, låg ofta i deras blickar likgiltighet och
kyla, eller ett uttryck af människosinnets usla begär
att få klandra och kritisera. Men huru annorlunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free