Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte med Lars Hierta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg och hann med, fastän i sista minuten. Han kom
åt mitt håll och slog sig ned ett litet stycke från mig
— det var Lars Hierta.
Om en stund vände han sig åt min sida, igenkände
mig, hälsade artigt och flyttade sig närmare. Jag var
icke presenterad för honom, men han visste tydligen
hvem jag var; ty han nämnde mitt namn och yttrade
vänligt: »Tack för i söndags!» Därpå kommo vi i ett
lifligt samtal, som snart öfvergick till den viktigaste af
alla frågor. Här är icke tillfälle att offentliggöra hela
detta samtal; blott ett yttrande af Hierta må jag
anföra: »Strauss’ bok var en snillrik hypotes, som den
tiden slog an på mig. Men jag inser nu mer än väl,
att den icke var sann; den är helt enkelt orimlig.»
Samtalet både intresserade och gladde mig. Jag har
hvarken förmåga eller rättighet att uttala något
afgörande omdöme om H:s andliga ståndpunkt. Men jag
fick den veckan en lärdom, af hvilken jag sedan under
hela min lefnad haft nytta: Man skall icke bedöma en
människa efter hvad hon varit, utan efter hvad hon
är och vill vara, samt i sina tankar och sina ord söka
tillämpa den gamla domareregeln att — där
tveksamhet kan råda — »hellre fria än fälla» och icke tvärtom.
Men äfven en annan sanning framträdde då i
klarhet — en sanning, som jag sedan under många år
sett bekräftas: Människor kunna en tid framstå som
djärfva »himlastormare», hvilka förkasta bibel och
kristendom och som då skola bära ansvar för sin otro. Men
när lifvets eller dödens fulla allvar tränger inpå dem,
då känna alla, som icke förhärdats, att det är godt att
få komma tillbaka till »den gamle Kristus» igen,
till honom som älskar, frälsar och förlåter. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
