- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Första delen /
148

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mannen på kyrkogården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan han en stund uppehållit sig där, ämnade han
åter aflägsna sig, då hans uppmärksamhet fästes på
en person, som ett stycke längre bort oroligt
vandrade fram och tillbaka. Mannens utseende förrådde
den högsta förtviflan, och han var nu därtill
synbar-ligt besvärad af att vara iakttagen.

Herr Svensson, som icke förr sett mannen, kände
deltagande för honom och beklagade honom af hjärtat.
Men då han var alldeles obekant, ville och kunde han
icke tränga sig på honom, utan ämnade just gå sin
väg, lämnande främlingen åt sitt öde.

Men detta fick ej ske. Herr Svensson hörde inom
sig en röst, som oförtydbart sade: »Här är en
människa i nöd, här måste du söka bringa tröst och hjälp.»
»Men jag har alls icke tid därtill», invände en annan
stämma i hans inre, »jag skall ju resa inom en timme.
Mannen är mig okänd, jag har ej att göra med honom,
och vi träffas ju aldrig mer. Hvartill tjänar det då
att inleda ett samtal, som straxt måste afbrytas och
sedan icke kan fortsättas.»

Men dessa »förnuftiga» argument voro förgäfves, här
hjälpte inga invändningar. Svensson förnam tydligt att
det var Herren, som manade honom att tala till
mannen. Han nalkades honom därför och frågade, om
han kunde vara till någon tjänst; »ty det ser ut»,
till-lade han, »som om ni vore bedröfvad öfver något.»

Främlingen, besvärad af frågan, svarade i början
ingenting, utan fortfor att vandra fram och tillbaka.
Sedan herr Svensson på förnyade frågor lika litet
erhållit något svar, tyckte han sig nästan vara berättigad
att lämna mannen åt sig själf; men ett hjärtligt
medlidande dref honom att göra ännu ett sista försök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:14 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free