Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Jag hörde det ju själf»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»JAG HÖRDE DET JU SJÄLF.»
*53
därefter vänligt till Bergbom för att äfven taga afsked
af denne.
Till min stora förvåning visade nu Bergbom ett
mörkt, bedröfvadt anlete och ville icke fatta min till
afsked framräckta hand. Han, som nyss så
glädje-fullt hade hälsat mig, var nu alldeles förändrad, dyster
och nästan ohöflig. Något måste ha inträffat, som
så vändt hans håg. Men då jag icke kunde fatta
anledningen därtill och icke hade tid att nu anställa
någon forskning därefter, sade jag blott ett hjärtligt
farväl och gick.
Jag hade hunnit nära fram till utgångsporten, då
jag fick höra kontorsdörren öppnas och Bergboms
röst, som i mörkret halfhögt ropade: »Ar pastor W.
där?» Vid mitt jakande svar kom han fram, och så
utspann sig mellan oss följande korta men ur flera
synpunkter lärorika samtal.
B. »Blif icke ledsen på mig, käre pastor W.; men
jag känner mig af mitt samvete alldeles tvingad att
i all ödmjukhet bestraffa pastorn. Jag får ju göra det?»
W. »Ja visst! Redan David sade: ’Den rättfär-
dige må slå mig vänligen och bestraffa mig; det skall
vara mig så godt som balsam på mitt hufvud.’ Och
jag vill säga detsamma; ty jag är viss, att Bergboms
bestraffning sker i kärlek och icke af bitterhet eller
klandersjuka. Men jag kan icke ens ana, hvad det
månde vara, som gifvit Bergbom anledning härtill?»
B. »Det är. . . Men säg mig först: är det icke
orätt och syndigt att vilja förleda andra till att arbeta
på hvilodagen, som Herren befallt oss att helga?»
W. »Jo, förvisso! Hvem har handlat så illa?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
