Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dödsfånges sista dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han leende och glad vandrade dit ut. Under hans
vandring uppför Götgatan voro alla fönster tätt
besatta med åskådare, mest fruntimmer. Af dessa voro
många honom bekanta sedan vintrarnas baler, på hvilka
han plägat spela dansmusik för dem. Nu hälsade han
dem alla gladt och artigt. Men anländ till schavotten
hade Breitfelt med stigande förskräckelse och ångest
oupphörligt frågat: »får jag ej nåd af konungen?» Då
svaret blef nekande, greps han af förtviflan och måste
så med våld tryckas ned på stupstocken. —–––––––––-
En ofantlig hop allmoge hade nu infunnit sig för
att se på. Ja, äfven från Uppsala hade icke få
»bildade», såväl damer som herrar, i fina eldpasch åkt
den långa vägen för att få vara vittnen till detta
»intressanta» blodiga skådespel.
Pastor Wessblad och jag satte oss åter upp i
vagnen och anträdde hemfärden, * för det mesta under
tystnad, hvilken endast emellanåt afbröts af
tacksägelser öfver Guds barmhärtighet i Kristus mot honom,
som nyss likt röfvaren på korset fått ingå i paradis.
Vid min återkomst till staden samlades hos mig en
del vänner och kamrater, Gustaf Beskow, Ad. Drake,
Ernst Lönnrot, Vilh. Norlén, Ax. Sparre, L. Rosen-
* Jag förvarar ännu en gåfva af Buhr såsom erinran af dagens
resa. På ditvägen önskade denne att kunna skänka mig något »minne»
såsom ett bevis på sin tacksamhet. »Men», sade han, »jag äger
ingenting alls att ge magistern; ty mina kläder skall mästermannens
medhjälpare ha, och någonting annat har jag ju icke. Jo, det är sant»,
till-lade han hastigt med glädjestrålande blick, »jag fick i går af min hustru
ett stycke bröstsocker att ha på vägen i dag; det skall magistern vara
snäll och ta emot. Förakta nu ej min gåfva, fast den är så ringa» —
Nej, förvisso icke! Jag gömmer den ännu som en dyrbar »relik», ett
minne från en af mina oförgätligaste dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
